Var på Johns begravning idag.
Många tårar rann för dig. Alla grät.
När jag sa förväl av dig vid kistan, viskade jag: hejdå John, pussade på min hand och strök handen över kistan.
Du var så nära men ändå så långt bort.
Kunde du bara inte öppnat kistan kliva ut och säga att det var ett skämt.
Vi saknar dig, Vi behöver dig och vi älskar dig.
En mamma ska inte behöva begrava sitt barn.
Mor och farföräldrar ska inte behöva överleva sitt barnbarn.
En vän ska inte behöva bära ut sin bästavän i en kista.
En syster ska inte behöva gå vidare i livet utan sin bror, sin andra halva.
Syskonbarnen ska inte behöva växa upp utan sin morbror.
En som du ska inte behöva dö vid 19 års ålder.
♥ 

"Vi saknar dig så mycket snälla kan du komma hem,
John Frankebo jag glömmer aldrig dig min vän"