Var på Johns begravning idag.
Många tårar rann för dig. Alla grät.
När jag sa förväl av dig vid kistan, viskade jag: hejdå John, pussade på min hand och strök handen över kistan.
Du var så nära men ändå så långt bort.
Kunde du bara inte öppnat kistan kliva ut och säga att det var ett skämt.
Vi saknar dig, Vi behöver dig och vi älskar dig.
En mamma ska inte behöva begrava sitt barn.
Mor och farföräldrar ska inte behöva överleva sitt barnbarn.
En vän ska inte behöva bära ut sin bästavän i en kista.
En syster ska inte behöva gå vidare i livet utan sin bror, sin andra halva.
Syskonbarnen ska inte behöva växa upp utan sin morbror.
En som du ska inte behöva dö vid 19 års ålder.
♥ 

"Vi saknar dig så mycket snälla kan du komma hem,
John Frankebo jag glömmer aldrig dig min vän"

Jag känner mig så tom. Så fruktanvärt tom.
Jag vet inte vad jag känner, eller vad jag borde känna. Det är bara helt tomt.
Är jag glad eller ledsen?. Det är bara tomt.
Men det gör ont.
Ni vet när man har en smärta i bröstet, magen och hjärtat som inte går bort.
Som sitter som sten i ens själ.
Jag känner den precis som jag skulle haft ett öppet sår.
Det gör ont i mig, finns det någon som förstår som haft den känslan?
hur får man bort den?
Jag vill inte känna såhär.
Sömlösa nätter gråt och ångest. hjälp. 

I only want you to be Happy,
and it's You that holds the key,
Will you find when you unlock
it, that there's room enough for me?

John Frankebo
†
Det är sjukt, hur kunde det här hända,
Du var en så glad person.
Du spred så fruktansvärt mycket glädje omkring dig.
Jag önskar att du bara kunde vaka upp och se alla inlägg på din logg, och inse hur älskad du var.
Jag har inte varit med dig speciellt mycket och senaste tiden har jag varit arg på dig,
det kan jag erkänna, men nu när du är borta känns det ändå tomt på något sätt.
Minnen när vi var och fiska och på vägen hem
försökte du övertala mig hur fin jag var, men det gick inte.
Eller halloween partyt när alla bara spåra som faan.
Alla dom gånger jag du och Jens körde omkring med bilen
och alla våra snack. Eller den gången då vi köpte ica maxikorv
och jag råka spilla vitlöksås på mitt bröst och jag sa: jag gillar inte vit sås
och du höll på dö av skratt och sa: det är inte korven man blir tjock av utan såsen i påsen
Jag saknar ditt skratt John...
Jag lider med din familj och dina närmaste,
men jag vet att man aldrig kommer att glömma en sån stor förlust.
Jag tänker på dig jätte ofta och jag kan fortfarande inte förstå!
Du har alltid funnits där, och även innan jag lärde känna dig
så hade jag hör talats om dig!
Denna stad kommer alltid minnas dig.
Du är så saknad av så många och du kommer alltid finnas i våra hjärtan
jag hoppas vi ses igen
Ta hand om dig i himelen nu
Vår ängel

Jag har alltid älskat denna bild på dig och Conny!
Du var så glad och det är så vi minns dig!

Du är så saknad jag finner inga ord,
hur många som sitter och fäller tårar utav blod, jag mena,
jag skulle bara vilja se dig le igen,
vi träffas allt för sällan men du var en riktig vän,
och de gånger jag träffa dig så stöttade du mig,
sa saker till mig som gjorde mig glad det var sån som du var,
jag minns vad du sa hur du ville följa med nån da, när jag spelade in men det blev aldrig av,
jag har inte glömt vad jag sa (självklart)
så jag gör det här för dig, jag vet att du lyssnar,
jag vet att du ser mig när solen träffar mitt fönster
och att du ser hur vi saknar dig och hur vi sörjer,
en underbar person alltid glad och snäll, och ja som dom andra,
jag fattar inte att det har hänt men jag vill att du ska veta att jag alltid var din vän
och att jag hoppas att du får det bra där uppe i himelen

Aldrig någonsin att vi glömmer dig

Jag tänder ett ljus för dig i skrivande stund, och jag hoppas att du nu har fått finna ditt lugn,
och jag låter lågan brinna som glädjen som du gav,
och jag önskar att jag kände till hur ville de va,
önskar jag visste om du bar på någon smärta,
med detta ska du veta, du har lämnat spår i vårat hjärtan,
och länge lever du kvar i våran stad,
det kommer  att gå prat om hur fin person du var ,
och minnen som du skapa hos dina nära och kära,
det är minnen som dom kommer bära kvar i sina hjärtan,
du är så sjukt saknad av så många här,
ingen människa förtjänar att det skulle bli såhär,
jag hoppas alla förstår, hur illa det kan gå,
när man inte ser att en männsiska döljer sina sår,
vi saknar dig så mycket snälla kan du komma hem,
John Frankebo,
jag glömmer aldrig dig min vän

Aldrig någonsin att vi glömmer dig